Jobbet kallar.

Nu har jag bestämt mig. Den 28 sept går jag tillbaka och jobbar. Shit, det är ju bara 5 dagar dit. Men det känns ändå bra. Var och klippte en frisyr igår, shoppade nya kläder idag (4 brallor som faktiskt satt bra) och imorrn ska jag på konsultation inför fredagens tatuering. En helt "ny" jag kommer infinna sig på kontoret kl 07.00 på måndag. Jag vet att mina kollegor saknar mig och så känns det ju alltid lite bättre. Det ska bli roligt men samtidigt tror jag att jag kommer sakna gubben nåt fruktansvärt. Bara jag är iväg en timme skriker mitt hjärta efter honom. Han är så underbar och jag älskar honom att hela min kropp knyter sig när jag tänker på att jag inte ska vara med honom på dagarna. Men jag unnar hans pappa att få ta del av vardagen och se hans framsteg dag för dag. Höra honom säga sina första ord, ta de första kryptagen och så småningom sina första steg. Visst blir jag lite avis men va tusan...jag har ju fått de första 6 månaderna och kommer gå på ledighet igen den 1 mars. Det är bara att hålla ut, kämpa på, räkna lite siffror och flytta lite pengar fram och tillbaka några månader sen får jag vara tillsammans hela dagarna med min största kärlek, Gubben. Mamma älskar dig!