Gnällspik

Att inte få sova ordentligt tär på mina krafter. Jag känner mig som en vandrande zombie. På jobbet får jag ofta höra att jag ser så trött ut. Hur mår du egentligen...osv. Ja jag är skittrött! Jag sover för lite! Jag äter för dåligt (ohälsosamt). Jag motionerar åt helvete för lite.

Om jag hade pengar i överflöd skulle jag köpa mig en personlig tränare som kunde piska mig och sparka mig i arslet när jag inte orkar träna.

Tiden är knapp

Herregud vad lite tid man får med sina barn när man jobbar. 2 timmar om dagen får jag gosa med gubben. Eller gosa och gosa, han vill mest vara på golvet och träna på att resa sig mot tv-bänken så att han kan kladda på tv-n. Han älskar verkligen sin nya hobby - Att resa sig och ta några stapplande steg längs alla möjliga saker. Ja, han är tidig. Ja, han är ett A-barn. Jag vet det! ;) Det är roligt till en viss del. Han är ju jättesöt när han står upp på sina korv-ben och vinglar lite fram och tillbaka och ser allmänt nöjd ut. Men det är lite farligt för han fattar inte att när man släpper taget så faller man och han har inte vettet att sätta sig på rumpan utan stupar lite hur som helst. Så det gäller att passa honom. Sen har han kommit på att man kan ju ställa sig i spjälsängen också för då kommer mamma eller pappa in och lägger ner mig igen och då får man ju lite extra uppmärksamhet. Men det är inte roligt när det händer 10-15 gånger per kväll och en massa tjafs, gorm och gråt emellanåt. Varför är det så svårt för små barn att förstå att: Jag är trött och om jag sover nu så vaknar jag pigg imorrn och då kan vi leka massor. Även mamma och pappa är pigg då! Nä då, det ska testas till den yttersta gränsen sen somnar man av ren utmattning.

Senaste veckan har gubben varit sjuk så idag ska vi till läkaren med honom. Tror inte att det är någon fara men vi vill kolla upp honom för säkerhets skull. Han är så pipig i andningen, snorig och hes. Och inte har han vett att snyta sig heller. Jag försöker hjälpa till med näs-fridan men det är ingen hit. Vi är inte bästa kompisar efter min hjälp. Den enda tacken jag får är onda ögat och ett gallskrik. Tack för den, gubben! Mamma vill ju bara ditt bästa. Puss hjärtat.

Nä nu måste jag jobba lite också...