Duktiga jag

Imorse var jag och körde styrke och nu kom jag precis hem från en löprunda med avslutande backträning?! 7 gånger upp och ner. Det där som jag igår kunde glömma. Grymt jobbigt men jag känner mig så jäkla taggad och träningssugen så det är helt galet. Kan ju bero på att jag på dom senaste månaderna nått mitt första viktmål och bara har 4 kvar till mitt slutmål. Jag är stolt över mig själv och ska kämpa vidare och sedan hålla mig kvar där på målet.

Jag ska ju springa tjejmilen på söndag men jag är absolut inte i form för det. När jag bokade in mig på detta hade jag ett halvår på mig att löpträna. Jag har inte varit många gånger och sprungit men jag har däremot kört på gymet och byggt upp lite muskler men konditionen är mitt minus. Jag kommer få det tufft men jag ska kämpa. Med lite jävlar anamma ska jag ta mig runt. Jag hatar att vika ner mig. Jag kommer fixa det om jag så ska svimma över mållinjen. Nu får jag sota för mitt tidigare lata jag. Jag skulle fått min träningsglöd för ett halvår sen...men det är jobbigare än man tror att gå från gravidfet soffpotatis till hurtbulle.

Dagis, träning och pizza.

Lämnade Vincent på dagis vid halv tio. Klart det sliter i mamma-hjärtat när ens barn gråter när man lämnar dom men när dom skiter fullständigt om man går eller inte då gör det faktiskt också lite ont. Fast på ett mer ego sätt kanske...eller borde jag vara stolt att ha en sån tuff lite kille som klarar sig utan mamma. Eller tror dom att vi inte har så bra kontakt att han tycker det är roligare att vara med vem som helst? Herregud vad jag ältar, vrider och vänder på beteenden. Jag måste sluta upp med det. Han trivs där helt enkelt och blir faktiskt glad när jag kommer tillbaka. Precis som det ska vara.

Jag har passat på att vara o träna. På gymet stötte jag på en kille som hemst gärna ville visa mig ett gäng övningar, pushade mig att lasta på vikter, talade om för mig hur viktigt det var med stretching och att jag skulle löpa i backar för att få upp flåset...Tack för den. Jag som ville njuta av min ledighet med att små-rycka lite i nån maskin här och där lite slumpartat. Jag har inte nån direkt strategi när jag går till gymet, jag kör lite vad jag känner för. Det var ju inte bra. Det är faktiskt viktigt att köra olika muskelgrupper. Jaha, ja jag ska bättra mig. Men löpa i backar, det kan han glömma. Hoppas han inte är där imorrn, haha. Eller det kanske skulle vara bra om han var där varje gång jag var där. Då kanske man skulle få nån ordning på gammelkroppen. Det var ju av välvilja, han var ju trots allt instruktör i thaiboxning och gillar väl inte när folk slöar på gymet. Han tyckte vi skulle dra ihop ett gäng och komma till -Kroppskultur- för att köra lite thaiboxning. Så är det nån som är sugen så kan ni tala med JohnJohn och hälsa från mig.

Nu har jag lagat Pizza. Men inte vilken Pizza som helst utan LCHF-pizza. Tack brorsan för receptet. Kanongott.

Inskolningen forsätter...

Kom till dagis vid halv 10 och rusa rakt fram till ett rutchkane-rör där det stod några äldre pojkar. Han trängde sig in bland killarna och skrek "AKTA AKTA" sen åkte han före alla. Väl nere skrek han upp i röret "ÅKA ÅKA" som för att visa att nu kunde dom andra åka. Han är för rolig...men han får passa sig så han inte åker på en propp om han moppsar sig. Ha ha.

Strax efter 10 var det fruktstund på gården och då hade vi gjort upp om att jag skulle säga Hej då till Vincent. Mitt mellan banantuggorna tog jag tillfället i akt och sa mina ord. Jag fick en slängpuss, tog väskan och gick...Inte ett ljud. Jaha, vad skulle jag göra nu då? Hur länge skulle jag vara borta? Det hade jag glömt att fråga. Jag tog en kaffe uppe i Gröndal coh ringde till dagis för att kolla att allt var lugnt och fråga när jag skulle vara tillbaka. Hade tänkt att jag skulle gå en runda på en kvart eller nåt men dom tyckte jag skulle komma tillbaka vid 13 och finnas där när han vaknade. OKEJ...3 timmar för mig själv. Gick till Liljan och käkade lunch, gick hem och satte igång en tvätt, ringde några samtal och tog det lite lugnt.

Gick tillbaka till dagis kl 13 för att möta min lilla kille. Men tio i två fick jag väcka honom eftersom vi bara har tid till kl två dessa dagar. Allt hade gått så bra. Till och med på samlingen hade han suttit som ett ljus i Fröken Maddes knä och somna gjorde han som en stock. Nog är det märkligt...men väldigt bra förståss.

Nu är det helg. Skönt att få några dagar att smälta alla nya intryck. Det har varit en bra vecka och vi ser redan fram emot nästa.

Inskolningen har börjat

Vincent tog sovmorgon så jag fick väcka honom kl 8 för att vi skulle hinna göra oss färdiga och vara på dagis halv 10. Det hade regnat hela natten så på med galonisar och stövlar innan vi gick iväg. Började dagen med att hälsa lite på andra mammor, pappor, fröknar och barn. Vi var ute första timmarna. Vincent for som ett jehu fram över gården och tyckte alla sakerna var roliga. Han ville inte gå in till lunchen och var sist kvar. Inne var det samling och sångstund. Men inte ville han sitta still när det fanns så mycket skoj att titta på. Men det gick bra ändå. Till Lunch fick dom fiskgratäng och potatis samt gurka och paprika. Vincent fick i sig några gurkbitar och slickade smöret av hårdbrömackan.

Sen var det daghs att vila middag. Alla samtidigt. Dom större barnen som varit med ett tag låg snällt och stilla och somna som stockar. Jag och några mammor till kämpade med våra nykomlingar i en halvtimme ungefär. Sen somna han och var den enda som fick väckas efter två timmar...dom andra hade vaknat för längesen. Efter vilan gick vi hem för då var kl 2. Hade vincent fått välja hade han nog stannat ett tag till.

Vi gick hem o käkade mellis sen raka vägen till Liljeholmen för att köpa sittunderlag, vattenflaska och regnjacka. Varje onsdag är dom ute hela dagarna och vill då vara förberedd om det skulle regna. Dom sover och äter i skogen. Mysigt tycker jag.

Det jobbiga är att jag själv inte känner mig 100 utan har ont i både halsen och huvudet. Hoppas det är nåt tillfälligt som går att kurera med lite te och halstabletter. Sen får det bli en tidig kväll också.

Kräftskiva.

Ingen vanlig dag

Imorrn är det torsdag. Men inte vilken torsdag som helst. Ola är ledig, jag har semester och vi har barnvakt. Ska starta dagen med att lämna gubbis sen ska vi träna, äta lunch och sen vidare till frissan.

Och det är ingen vanlig helg heller för den delen...På fredag kommer bror med tjej och på lördag blire kräftskiva på våran balkong. Hattarna på, stämbanden vässade och nubben kyld. Nu jäklar blir det åka av.

BVC och 18-månaderskontroll

En krabat på 1,5 år brukar i genomsnitt kunna 8-10 ord. BVC-tanten blev mäkta imponerad när hon hörde Vincent babbla på. Klart man blir stolt. Att han kan så många ord och säger dom hyfsat rent och även börja sätta ihop två ord är tydligen ovanligt vid denna ålder. Hon tyckte att han var en väldigt försigkommen liten kille. 82 cm och 13,5 kilo.

Sen klarade han alla övriga tester galant. Stapla klossar, peka på magen och näsan, hämta bilen lägga tillbaka den där han tog den ifrån osv...

Vem där?

Förberedelser inför dagis

Funderade på hur dagispersonalen håller reda på alla barns nappar...Nu behöver dom inte fundera på vilka som är gubbens i allafall.

Massa nya kläder är köpta och väntar på att bli namnade. Stövlarna hittade vi på "Vincent Shoe Store" och dom gick ju bara inte att gå förbi utan att köpa.