Skadad Scott

Idag ramlade lillhjärtat och slog munnen i tv-bänken. Det gick bättre än vad det först såg ut som. Mängden blod och det centimeterlånga uppfläkta jacket på underläppen fick mitt adrenalin att kicka igång. Jag kastade mig på luren och ringde 1177. Ola tröstade och torkade blod. Vi hänvisades till vårdcentralen men kom aldrig fram pga tekniskt fel. Arg och uppskärrad ringer jag tillbaka till 1177 som lugnar mig och säger att dom förmodligen inte gör något på akuten eftersom att sy kan vara mer traumatiskt och att dom på sin höjd tejpar ihop det.
Scott lugnade sig snabbt, det slutade blöda och han ville sova en stund. Redan efter vilan har jacket dragit ihop sig och ser inte alls illa ut. Han mår hur bra som helst och det är skönt.
Men oj så rädd man hinner bli när barnen gör sig illa. Och detta lär ju inte vara sista gången...