En ledsen Marie

Ikväll blev jag ledsen, oerhört ledsen. Min älskade vän Sara, granne och pluggkompis i halmstad, skickade ett sorgset SMS. Hjärtat på det lilla flickebarnet, som skulle anlända 8 juli, hade stannat. Det går inte med ord att beskriva hur ont det gör i mitt mammahjärta när jag hör något sådant. Det är vidrigt, fruktansvärt och otroligt smärtsamt att höra. Jag kan ju bara föreställa mig hur det är för dom blivande föräldrarna. Det är med sorg i hjärtat jag försöker knåpa ihop ett svars-SMS. Vad svarar man? Jag förstår att det är jobbigt, jag har själv varit i liknande situation dock bara i vecka 14 men det var smärtsamt i allafall. Men jag ville prata om det, få stöd, höra att det kommer gå bra nästa gång och så vidare. Men alla är vi olika. Sara vill inte prata om det. Och jag förstår henne samtidigt. 7 månader in i graviditeten förväntar man sig att allt är lugnt. Livet är orättvist många gånger. Mycket har hänt små liv i min närhet den sista tiden och det har verkligen fått mig att ta vara på det jag har. Två små friska underbara pojkar som jag älskar och skulle göra vad som helst för. All lycka till S & R i framtiden. Kram