Duktiga jag

Imorse var jag och körde styrke och nu kom jag precis hem från en löprunda med avslutande backträning?! 7 gånger upp och ner. Det där som jag igår kunde glömma. Grymt jobbigt men jag känner mig så jäkla taggad och träningssugen så det är helt galet. Kan ju bero på att jag på dom senaste månaderna nått mitt första viktmål och bara har 4 kvar till mitt slutmål. Jag är stolt över mig själv och ska kämpa vidare och sedan hålla mig kvar där på målet.

Jag ska ju springa tjejmilen på söndag men jag är absolut inte i form för det. När jag bokade in mig på detta hade jag ett halvår på mig att löpträna. Jag har inte varit många gånger och sprungit men jag har däremot kört på gymet och byggt upp lite muskler men konditionen är mitt minus. Jag kommer få det tufft men jag ska kämpa. Med lite jävlar anamma ska jag ta mig runt. Jag hatar att vika ner mig. Jag kommer fixa det om jag så ska svimma över mållinjen. Nu får jag sota för mitt tidigare lata jag. Jag skulle fått min träningsglöd för ett halvår sen...men det är jobbigare än man tror att gå från gravidfet soffpotatis till hurtbulle.