Dagis, träning och pizza.

Lämnade Vincent på dagis vid halv tio. Klart det sliter i mamma-hjärtat när ens barn gråter när man lämnar dom men när dom skiter fullständigt om man går eller inte då gör det faktiskt också lite ont. Fast på ett mer ego sätt kanske...eller borde jag vara stolt att ha en sån tuff lite kille som klarar sig utan mamma. Eller tror dom att vi inte har så bra kontakt att han tycker det är roligare att vara med vem som helst? Herregud vad jag ältar, vrider och vänder på beteenden. Jag måste sluta upp med det. Han trivs där helt enkelt och blir faktiskt glad när jag kommer tillbaka. Precis som det ska vara.

Jag har passat på att vara o träna. På gymet stötte jag på en kille som hemst gärna ville visa mig ett gäng övningar, pushade mig att lasta på vikter, talade om för mig hur viktigt det var med stretching och att jag skulle löpa i backar för att få upp flåset...Tack för den. Jag som ville njuta av min ledighet med att små-rycka lite i nån maskin här och där lite slumpartat. Jag har inte nån direkt strategi när jag går till gymet, jag kör lite vad jag känner för. Det var ju inte bra. Det är faktiskt viktigt att köra olika muskelgrupper. Jaha, ja jag ska bättra mig. Men löpa i backar, det kan han glömma. Hoppas han inte är där imorrn, haha. Eller det kanske skulle vara bra om han var där varje gång jag var där. Då kanske man skulle få nån ordning på gammelkroppen. Det var ju av välvilja, han var ju trots allt instruktör i thaiboxning och gillar väl inte när folk slöar på gymet. Han tyckte vi skulle dra ihop ett gäng och komma till -Kroppskultur- för att köra lite thaiboxning. Så är det nån som är sugen så kan ni tala med JohnJohn och hälsa från mig.

Nu har jag lagat Pizza. Men inte vilken Pizza som helst utan LCHF-pizza. Tack brorsan för receptet. Kanongott.