11 dagar kvar att jobba därefter följer 5 månaders "ledighet" med Gubben. Känns helrätt nu. Jag tror det var tur att vi avlöste varandra när vi gjorde det. Denna gånger hoppas jag kunna njuta mer och slippa all hysteri kring amning och allt annat som skrämde upp nyblivna förstagångsföräldrar. Herregud, han överlever även om han inte får uppmärksamhet 24 timmar om dygnet. Han dör inte av att skrika, inte heller om blöjan inte är helt nybytt och inte heller om maten tar en liten stund att fixa till . Som färsk förälder fatta man ju ingenting utan så fort han pep till var man ju där och kolla till honom. Ja man var ju till och med där och peta i honom när han sov för att se om han andades. Larvigt kan tyckas nu men DÅ...man var ju så fruktansvärt rädd för allt som kunde hända. Spädbarnsdöd och allt vad dom tuta i oss.
Lite har man iaf lärt sig under det år som gått. Han är ju världens bästa men man behöver inte ha han i knät eller gulla med honom så fort HAN vill. Han klarar sig rätt bra själv även om vi alltid finns vid hans sida och hjälper till. Kan nästan inte fatta att ett helt år har gått. Han har blivit en liten kille med egen vilja, en stark personlighet. Ett riktigt bustroll. Han går, han pratar och han äter själv. Man blir ju så stolt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar