Skam den som ger sig...

Imorse kom Vincent intassandes strax före 5. Herregud, jag ville verkligen inte kliva upp. Eftersom det var Olas tur att sova idag så såg jag två alternativ...Kliva upp eller försöka få han att somna om. Det senaste brukar vara helt lönlöst. Men jag kämpade på, vyssade, kramade, bumpa i rumpa och jag gav mig inte även om han var sur emellanåt. Men jag såg även tecken på att han var trött så jag hade gett mig fan på att få sova lite till. Och helt plötsligt ligger han o snarkar på min arm. Puh...Nästa gång vi slog upp ögonen var klockan halv 9. SKÖNT!